mar 16, 2019 | Okategoriserade
This week has just rushed past us together, partly filled with moving boxes and bubblewrap (But i still have been able to find perfect excuses to not pack more porcelain ?)
But the main reason for me to write this post is thanks to all the positive energy and feedback we have received from people we, in some cases, even don’t know. Strangers that has read our blog has come to us and told us how brave we are and how much they enjoy to follow our journey here on the blog. It has really given us a lot of positive energy in everything we are currently doing.
We visited Lukas school the other day and a complete stranger (who turned out to be Lukas needlework teacher) came to us and asked if we were Lukas parents and when we confirmed that we were, she started to give us kudos and tell us how cool and brave we are when doing this adventure ❤ It gives you a lot of warm feelings and a lot of positive energy.
We had a meeting with Lukas principal regarding the future of his schooling. We are so lucky to have both teachers and the principal, they are really understanding and helpful when it comes to this move ❤ Instead of judging and see problems with all our trips they enter with positive energy and help us in any way they can, with the focus on giving Lukas as ”normal” schooling as possible, it’s really mighty!
We have also received a lot of different questions this week (and before that too), for example Why Portugal? How did you come up with this idea? What are you going to do while there? It’s really fun to see that people are so interested and that they dare to ask, I will try to summarise the questions in an upcoming post and try to answer them all (It might be really boring ? but hopefully you will enjoy it ?)
But I’ve got one question that I will answer in this post that we’ve received several times, the question is how can you be so brave and pack down a whole house, buy a new one in another country (that we have never visited before we bought the house) and really turn your life upside down?
Hmm I’ve never thought about it in those terms, that the things we do are brave, for me it’s pretty normal but I completely understand the question.
My answer to that question is the man on the picture, he makes me braver each day ❤ Together we have sooo much fun, even if we are doing really boring stuff (like bubble wrapping somewhere 1700 plates…)
These pictures are from our wedding, we haven’t published them before. But we are doing a game about how well we know each other, as you can see we are pretty clear on who does what (you should answer a question, for example, who clean the plumbing at home? and raise the shoe for the person that does that ?) It was crazy fun! And we were not always on the same page ?
It was a really happy and blessed day, i’m so happy that he wants this madcap as his wife ?❤
My best friend, my man and the dad of our wonderful kiddo ❤ So there is the answer to the question ”How do you dare to do this?” – We do it together! ❤
Mm I don’t think that i can avoid that bubblewrap + porcelain so much longer, in some weird way it has been placed infront of the tv ? so I see it all the time ? I think this porcelain is trying to tell me something – ”please wrap me so we can go to Portugal?” ?
A REALLY big Thank you ? to everyone that is cheering on our adventure, giving us positive energy and feedback, asking questions or giving us comments/ideas, it’s really helping us and giving us a lot of joy and warmth ❤
mar 16, 2019 | Okategoriserade
So it’s finally time! Lukas has longed for this day to come! So what’s going to happen? Well, Lukas dad is going to come to school with him on a visitors day ?
Lukas school sent an e-mail a couple of week ago and invited all parents to a visitors day this week. We haven’t been in Lukas school during school-time before as he’s not been really keen on having his parents in school with him together with all his pals ??
But this time he really wanted us to join him, or at least Fredrik (It seems that my invitation got lost in the mail ?) So ever since it was decided Lukas has REALLY been looking forward to the day when his dad will follow him to school, he’s so cute ❤
The mom that was not invited ? got regular updates from the kind dad ? It was pretty hard to know which one of the boys that was the most excited when they left this morning ?
The day started out with woodwork where junior made a nice doorstop to his mom from some left-over wood ? So cute! (If you read this post Lukas you know that I can still call you cute ?)
After woodwork it were a lot of different subjects, like math and Lukas also managed to do some reading aloud for the whole class, at least he doesn’t seem to suffer from stage fright ??
His dad was carefully checking out so junior maintain his desk in perfect shape ? But by looking at the picture a.k.a. the evidence it looks like he passed the inspection ?I wonder how you get him to keep his desk at home that neat ??
Fredrik really enjoyed visiting school and he found it very interested to join junior during a schoolday. It was a really nice initiative from school to invite parents to a week like that. But they will always let the parent visit in school, even if it’s not visitors-week and that ’s really appreciated.
We are two VERY proud parents over this miracle ❤
So .. Packing.. How does it go ? Well it actually goes forward ?We have small isles that we can walk in between our cartons now ? Our living room is currently a warehouse for most of the cartons now, both the stuff that are going to be given away and the stuff that will be sent to Portugal.
We did a really good job this weekend and got a lot of stuff cleared and packed so it feels really nice. I’ve been able to avoid the bubblewrap whole weekend, I’m still hoping that another solution will ”pop-up” for the porcelain that we have to pack ? But i haven’t figured out any better way to pack it ? So I guess I have a date with the bubblewrap soon enough ? But I might still have a couple of other things to pack before I have to face that boring task again ?
mar 14, 2019 | Okategoriserade
Denna vecka har bara susat förbi, tillsammans med flyttkartonger och bubbelplast. ( Dock har jag fortfarande lyckats hitta perfekta ursäkter för att inte packa mera porslin ?)
Men anledningen till att jag vill skriva detta inlägg är all positiv energi och pepp vi fått från massa människor som vi inte ens känner denna vecka, i den resa som vi håller på att göra. Främmande människor som har läst vår blogg och som inte ens vet vilka vi är har kommit fram och talat om hur modiga dom tycker vi är och att dom tycker om att följa vår resa och bara gett oss en massa positiv energi i allt vi håller på med.
Vi var ju på Lukas skola häromdagen, och en för mig främmande människa ( som visade sig vara Lukas slöjdlärare) kommer fram till oss och frågar om vi är Lukas föräldrar och när vi bekräftat att så är fallet börjar ge oss beröm och tala om att hon tycker vi är både tuffa och modiga i att göra en sådan här grej ❤ Det värmer verkligen och man får en massa positiv energi. Vi hade alltså möte med rektorn på skolan angående Lukas skolgång. Vi har verkligen tur att ha dessa lärare och även då rektor som är så förstående i allt vi tar oss för i och med denna flytt. ❤ istället för att döma och se det som ett problem med alla resor vi måste göra så går dom in med positiv energi och ser till att vi får all hjälp vi behöver för att Lukas skolgång ska bli så ”normal” som möjligt. Mäktigt är det !
Vi har även fått en massa frågor denna vecka och även innan, som tex, varför Portugal ?, hur kom ni på denna ide ?, Vad ska ni göra där nere ?, det är verkligen kul att folk är intresserade och jag ska i något kommande inlägg försöka samla ihop dessa frågor och besvara dom. (kanske är smuts tråkigt ? , men jag tycker det är kul ?)
Men en fråga som vi fått flera ggr och som jag tänkte besvara i detta inlägg, är hur blev ni så modiga så att ni vågar packa ner ett helt hus, köpa ett nytt i ett land som vi aldrig besökt innan vi köpte huset, och verkligen totalt förändra era liv ? hmm jag har aldrig tänkt på det i termerna att det vi gör på något sätt ska vara modigt. Utan det föreföll sig ganska självklart. Men jag förstår absolut frågan.
Mitt svar på den frågan är han på bilden, han gör mig modigare för varje dag ❤ Tillsammans har vi fruktansvärt roligt även om det vi gör just då är skittråkigt ( som att bubbelplasta 1700 tallrikar)
Dessa bilder är från vårt bröllop som jag aldrig publicerat tidigare, på dessa bilder kör vi en lek om hur bra vi känner varandra, som ni ser så var vi ganska överens om vem som gör vad. (man skulle alltså svara på en fråga typ vem rensar avlopp hemma ? och hålla upp skon för den som gör det ?) galet roligt var det. Och även vi var inte överens jämt ?
Detta var en otroligt lycklig dag, tänk att han ville ha denna galenpanna som fru ❤
min bästa vän,man och pappa till vår underbara kiddo ❤ där är nog svaret på just frågan ”om hur vi vågar allt detta ” Vi gör det tillsammans ❤
Dock så tror jag inte att jag kan undvika den där bubbelplasten så länge till, på något märkligt sätt är den numera placerad mitt framför tv:n ? så den kan jag inte se på. Tror det är porslinet som försöker säga mig nåt ?
Men stort tack till alla som peppar oss, som kommer med både kommentarer och frågor. Det värmer verkligen ❤
mar 12, 2019 | Okategoriserade
Idag var det äntligen dags! Som Lukas har längtat! Vad var det då dags för ? Jo.. för hans pappa att följa med honom till skolan på en besöksdag ?
Vi fick för ett tag sedan ett mail från Lukas skola som bjöd in alla föräldrar till en besöksvecka. Vi har inte tidigare varit med Lukas i skolan då han inte varit speciellt intresserad av att ha sina föräldrar med i skolan ihop med sina polare ?? Men denna gång var han sugen på att, i alla fall Fredrik skulle följa med till skolan ( Tror min inbjudan kom bort på posten ?) Så ända sedan det vart bestämt att Fredrik kunde vara ledig och följa med killen till skolan så har han längtat det lilla grynet ❤
Mamman som då alltså inte var medbjuden ? fick regelbundna uppdateringar från den snälla pappan ? Var ganska svårt att avgöra vem av killarna som var mest taggade i morse innan dom gick iväg till skolan ?
Dagen hade inletts med träslöjd, där junior bland annat fixade till ett fint dörrstopp till sin mamma av lite spillbitar. Gullunge ! (om du läser detta inlägg Lukas så får jag faktiskt säga att du är gullig fortfarande ?)
Sen väntade massa andra ämnen som matte bland annat. och Lukas drog till med lite högläsning inför hela klassen, det är bra att han inte verkar lida av scenskräck i alla fall ?
Pappan var noga med att kolla så junior höll ordning i sin skolbänk ? Men av bilden att döma så tycker jag det ser helt klart godkänt ut. Undra hur man får honom att ha lika bra ordning hemma på sitt skrivbord ?
Fredrik hade väldigt roligt och tyckte det var jätte intressant att se hur en skoldag ser ut. Väldigt bra initiativ tycker vi att bjuda in till en sådan här vecka, även om vi alltid är välkomna som föräldrar att hälsa på våra barn i skolan. Skapligt stolta föräldrar till vårt lilla underverk ❤
Så… Packning. Hur går det ? Jo det går faktiskt framåt ? Just nu har vi små gångar som vi får gå på mellan alla kartonger då vardagsrummet agerar uppställningsplats för dom flesta kartonger just nu, både det som ska skänkas och det som ska skickas ner till Portugal.
Vi jobbade på bra i helgen och fick en hel både tömt och packat så det känns kanon. Jag har effektivt undvikit bubbelplasten hela helgen och kanske hoppats på att komma på en annan lösning på porslinsproblemet så att säga ?. Meen jag har inte kunnat komma på något annat sätt att packa det på? så jag har en date med bubbelplast rullen inom en väldigt snar framtid ? men kan nog hitta något annat som absolut måste packas före allt porslin ?
mar 9, 2019 | Okategoriserade
Eight years ago I became mom to the most incredible and amazing creator in this world, our son Lukas ❤ It’s the best thing ever, but our adventure with ”kids” started way earlier then that!
Me and Fredrik has always had dogs around, even before the first day we met. And they were actually a really big reason why we met. We started our adventure with three (big) dogs on roughly 50 m3 but with a lot of love, we lived together with my two german shepherd-girls Amber & Alice and Fredriks beautiful rottweiler Tyson ❤ in our small apartment.
Then life happened! We managed to buy our wonderful house and finally we could give the dogs even more space, both inside and outside and a big garden to play around in. That was really one of the nicest things we could give them. Then life came again, I had to be without my hearts when I got preeclampsia and had to stay in the hospital. Two of them managed to get sick during that time which I didn’t know as I was in the hospital focusing on becoming a mom and giving birth to our son.
But pretty quickly after we got back from the hospital it was time to face the real world outside of the happiness-bubble that a child is. Especially when we got our son earlier then expected.
One by one we left the oldest due to sickness and when you felt very small in this world when you were standing there to say farewell forever ? You felt that you had missed so much when you were in the hospital but it was not a choice of our own, we were forced to stay in the hospital for a month. The sorrow to never be able to do enough never leave you. Believe me, I was not an easy patient, I just wanted to go home all the time, even after several attempts to ”escape” I didn’t succeed to leave, in my world they were holding me hostage and keeping me from my normal life, not listening to a single word I said when I were telling them that I felt fine, because that is actually how I felt.
To come home to sick ”kids” was devastating and I didn’t think about any new dogs at all! Buuut then came Boss, the cute, little puppy that took everything really calm, with a no stress attitude that we had never seen before ? and another thing, with the most beautiful and kind eyes I’ve ever seen ❤
I had no choice, my heart was sold. Lukas two months please meet Boss 8 weeks, which was the start of a life-long, beautiful friendship. It was love at first sight. Boss was always by Lukas side. Boss was always there when he started to crawl or turn around, watching over him. And he really got his plate full when Lukas started to walk around ? There were times when Lukas got sick of his constant companion, lurking around like a shadow around him but it was very rare, they were like siblings and loved each other so much ❤
Apparently that is how it is, no matter if you have four legs or two, fur or not, communication is not needed and you can really be like brothers. It might sound weird but you have to see it to believe it. However, this picture gives you an idea of the strong bond that they had.
And something must be wrong if you were not blown away by Boss! World kindest dog in all categories! When I had a rough time and didn’t know where to turn, I could always sit down next to him, pat his big head and look into the kindest eyes around. I felt calm and always felt the love he spread around him ❤
So I will miss this guy forever! I do miss all of the dogs that has fulfilled our life ❤ We miss you all, and Boss, my beautiful, big pony! I am sorry, we really tried to help you again but we couldn’t fix this sickness ❤ You get an animal, it’s our responsible to do everything for it and always give it the best, we did that with all of you and we miss you unbelievable much ❤
