För åtta år sedan blev jag mamma till den mest fantastiska varelse som man någonsin kunde tänka sig, vår son Lukas ❤ Det är det bästa som någonsin hänt oss, meeen vår resa med extra ”barn” började långt innan det !
Vi har haft hundar sen jag och Fredrik träffades, och till stor del var dom egentligen den fina orsaken till att vi faktiskt träffades. Vi började vår resa med tre hundar på en sisådär 50 kvadrat av ren kärlek, vi bodde tillsammans med mina schäfer-flickor Amber och Alice och så Fredriks fina Rottweiler Tyson ❤ i vår lilla lägenhet.
Sen hände livet ! Vi lyckades köpa vårt fina hus och kunde äntligen ge alla hundar det vi ville, all yta dom kunde önska både inne och ute. vilket kändes som det finaste man verkligen kunde ge dom. Sen kom livet igen, med havandeskapsförgiftning för min del och jag var tvungen att vara utan mina hjärtan. Under tiden passade två av dom på att bli rejält sjuka, vilket jag inte hade någon aning om eftersom jag var på sjukhuset och behövde all min fokus på att bli mamma och på vår förlossning. Men ganska snabbt efter att vi kom från sjukhuset så var det dags att ta tag i det man gjort innan man hamnande i den bubbla av eufori som ett nyfött barn ger. speciellt i vår situation där ingenting var givet eftersom vi fick se vår son lite extra tidigt .
En Efter en tappade vi dom två äldsta på grund av sjukdom, och när man väl stod där och det var dags att säga farväl för alltid, så var man inte så stor på jorden längre, man kände att man missat så mycket trots att jag inte haft något val eftersom jag varit på sjukhus i över en månad. Den sorgen att inte känna att man räcker till glömmer man aldrig ! även om jag i mitt fall inte hade något val ! Tro mig jag var ingen lätt patient för jag ville bara hem hela tiden, trots diverse rymningsförsök så kom jag inte iväg från dessa människor som enligt mig höll mig gisslan och inte lyssnade på ett enda ord jag sa om hur bra jag mådde!
Att komma hem till detta gjorde mig förkrossad och det fanns verkligen inte en enda tanke att köpa en hund till! Meen så kom Boss i min väg, den söta lilla fina valpen som tog allt med ett så otroligt lugn som jag aldrig sett förut, och framförallt med dom vackraste ögonen jag någonsin sett ❤
Så det fanns verkligen inte något val, mitt hjärta var sålt, Lukas två månader möt Boss 8 veckor vilket alltså innebär att dom är väldigt jämn gamla! Det var kärlek mellan dom direkt! Boss var alltid vid Lukas sida, när han började krypa eller vända sig var Boss alltid där som ett vakande öga, när han började gå då hade verkligen Boss fullt upp ? Stunderna fanns självklart när Lukas tröttande på sin ständiga följeslagare som alltid var som en skugga runt honom, men i slutändan var dom verkligen som syskon ❤ man kan faktiskt känna så, uppenbarligen, oavsett om man har fyra ben eller två, mer päls eller inte, kommunikation är onödig i dessa fall ! man måste se för att förstå!
Och om man inte blev påverkad av Boss så var det något rejält fel! Världens finaste på alla sätt! När jag hade mina tuffaste stunder och inte visste vart jag skulle göra av mig själv så visste jag att när jag satt mig runt honom så kunde jag komma till ro … en stund för den kärleken kan man inte ta miste på!
så… Denna kille kommer jag sakna för alltid ! Det gör jag med alla våra hundar som förgyllt vårt liv ❤ Vi saknar er alla, och Boss … min fina stora ponny i am sorry … so sorry we tried, we really did, man skaffar ett djur, det är vårt ansvar att se till att du får det bästa och det är det vi gjorde med er alla, vi saknar er alla enormt mycket ❤