Jag har länge funderat på om jag ska skriva om tjejernas och min förlossning. För mig känns det lite privat men jag känner också att det kommer vara ett fint minne för tjejerna att läsa om när dom blir stora och det kanske är dags för deras egna förlossningar. ( den oredigerade) förlossningsberättelsen finns nedskriven till dom för privat bruk. Jag känner också att det kanske kan vara till hjälp för någon annan som väntar tvillingar eller som kanske ska föda barn i ett annat land än det dom kommer ifrån. Jag har fått många frågor angående både förlossning och graviditet och kanske denna berättelse svarar på lite frågor.
Vi fick reda på att vi var gravida i början av oktober 2021, det var inget vi planerat men heller inget vi var främmande för.
Vi valde att hålla vår graviditet för oss själva väldigt länge, för oss var detta en resa vi ville göra själva. Att det var tvillingar som bodde där inne fick vi reda på i december på vårt första besök på mödravården. Chocken 😳 när doktorn börjar räkna bebisar 😂 hon trodde kanske att vi redan visste att det var tvillingar 😂 hon sa bara..ok där ligger bebis nummer ett och där ligger bebis nummer två 😳🤭, jag tänkte bara vad sa hon ? 😳 Fredrik såg bilden så han räknade själv men höll god min så läkaren fick berätta för mig. Efter det kommer jag inte ihåg så mycket 😂 jag stängde av en Stund, chockad, väldigt glad och lite rädd var jag helt oförmögen att ens tala om mitt eget personnummer och adress och liknande , för henne 😂 tur att Fredrik var med 👍❤️
Väl hemma berättade vi för Lukas ❤️ som han har längtat efter syskon och så får han två 😂🥰 han tog det hela med ro men blev så klart jätte glad 😃
För oss la sig chocken ganska snabbt och ersattes med otrolig tacksamhet och förväntan men också lite oro såklart pågrund av att tvilling graviditeter alltid klassas som risk graviditeter. Men mest glädje ändå ❤️
Sen började vår fantastiska resa mot att få träffa våra två underbara tjejer ❤️ vi har under hela graviditeten haft otroligt stöd och backning från sjukvården här, regelbundna kontroller och ultraljud med täta mellan rum. Massor av undersökningar i stort sett varje vecka för att hålla koll på både mig och Tjejerna. Dom är ju dessutom enäggstvillingar, men med egna fostersäckar vilket innebär att dom ska dela på moderkakan och det är då extra viktigt att allt fungerar som det ska så att dom växer lika och får lika mycket näring.
Hela denna graviditet var en dröm 🌸 inga problem med illamående eller andra krämpor. Lagom viktökning tror det blev ca 12 kilo inga problem med ryggen eller bäckenet helt igenom en helt underbar graviditet. Det bästa av allt var ju att tjejerna växte och delade fint på allt dom skulle. Det var ända från början en liten skillnad i mellan dom i både längd och vikt och det håller i sig än idag. Marginell skillnad på kanske 100-200 g så ingenting som spelade någon roll.
Min önskan var ju att få föda naturligt och det är ju såklart lite knepigt eftersom det är helt avgörande hur bebisarna ligger. Men Lily som är äldst lade sig ganska tidigt i rätt position för att kunna möjliggöra för en naturlig förlossning. Dock låg Leya med fötterna neråt men det spelade inte så stor roll om det var så att Lily kom ut först och banade väg så att säga 😂 men ingenting bestämdes för en väldigt sent i graviditeten gällande förlossning utan när vi kom så långt att vi fick ett igångsättnings datum togs beslutet att vi åtminstone skulle försöka med en naturlig födsel.
Vi blev bokade för förlossning alltså igångsättning den 21 maj. Så imponerad av allt engagemang och all planering för att tjejerna skulle få komma till oss så säkert som möjligt. Planen var ju som sagt att dom skulle födas naturligt men att det hela tiden under förlossningen skulle vara med ett operations team och att förlossningen skulle ske i en operationssal. Ifall Leya inte skulle vända sig rätt efter att Lily var född.
Men nu får vi pausa bandet lite för såklart skulle vi inte göra allt enligt planerna 😂
Redan i vecka 31 så försvann min livmoderhals tapp i stort sett helt 😳 inte bra alls, då ville dom lägga in mig i väntan på för tidig förlossning. Men denna gången kände jag verkligen inte för att ligga som vi gjorde med Lukas i över en månad. Och i samråd med läkaren så fick jag stanna hemma men med strikt sängvila och medicinering. Jätte lätt när man heter Sofie Östergren 😂 men med målarböcker, böcker och korsord så tyckte jag nog att vi gjorde det rätt bra . Vi lyckades ju hålla tjejerna inne tills v. 36, dom var planerade tills v.37 som är det längsta man går med tvillingar i alla fall här.
Veckan innan igångsättning började mina prover visa tecken på havandeskapsförgiftning, med förhöjt blodtryck och likande. Jag hade redan fått gravid diabetes, men som jag lyckades kontrollera med kost och provtagning i fingret 4 ggr per dag, så dom tog massa prover i slutet av graviditeten inför förlossningen.
Men min läkare bedömde att det var en lättare förgiftning och att vi skulle hålla oss till planen med igångsättning en vecka senare.
Det ansåg inte tjejerna var en bra plan 😂
Samma helg som melodifestivalen finalen var så kände jag ett tryck, men jag tyckte verkligen inte det var så farligt på lördagen så jag sa inte så mycket om det, söndagen var ungefär samma men framåt kvällen så ökade trycket och jag började fundera på om det var lite förvärkar jag kände. Fredrik tyckte vi skulle åka in men jag tänkte att det släpper nog efter ett bad. Men det gjorde inte riktigt det så vi packade in oss i bilen halv ett på natten och åkte mot förlossningen för att åtminstone kolla så att tjejerna mådde bra. Fredriks pappa var här sen ett par veckor tillbaka så vi kunde smyga iväg för en liten koll som jag trodde det skulle bli 😂
Väl inne så gjorde läkaren sina undersökningar och tittade med skeptisk min på mig och undrade om jag inte hade riktigt ont ? Nä inte så mycket sa jag vilket han tyckte var märkligt då jag tydligen redan var 4 cm öppen och i hans mening kunde tjejerna komma när som helst.
På den punkten var vi inte alls överens 😂 jag kände ingenting som var tecken på förlossning förutom ett tryck och lite molande 😊 men han är den som vet så det var bara att skriva in oss.
Några covid tester och andra undersökningar senare så fick vi ett rum vid halv tre på morgonen. Ganska snart fick jag epiduralen eftersom smärtan ökade ganska snabbt. Denna gången hjälpte den verkligen med Lukas tror jag att jag tog den försent.
Sen började väntan, jag och Fredrik försökte sova men det var kontroller ganska ofta och smärtan kom tillbaka snabbt så det blev lite påfyllning av smärtlindringen.
Men allt var toppen ingen rädsla ingen osäkerhet det fanns folk omkring oss hela tiden peppande och stöttande. Och så klart min största trygghet Fredrik ❤️
När klockan var strax innan tre (på eftermiddagen) var jag så trött och värkarna var så starka att jag inte visste om jag skulle ligga, stå, gråta eller skratta eller vad jag skulle göra ? Då äntligen sa dom att det var dags ❤️ sköterskan frågade kan du gå ? Såklart kan jag gå 👍 inga problem 😉
Där kom den stora chocken, inte gåendet utan när vi kom fram till Salen så fick Fredrik inte följa med längre 😳 skulle jag göra det här själv ? Jag kände paniken komma men var tvungen att snabbt samla ihop mig för tjejernas skull, det var dags nu det kändes.
Väl inne på salen var det många personer där och väntade på oss och dom gjorde allt för att stötta mig. Men fy vad jag saknade Fredrik och att få hans stöd och närhet ❤️
Beslutsamheten blev bara ännu större! Nu tjejer gör vi det här! så att ni får träffa pappa ❤️ salen var förberedd för kejsarsnitt om något skulle ändras.
Lily låg redo och föddes 15:38 den glädjen i att få höra henne och äntligen se henne min fina först födda dotter ❤️ helt obeskrivlig känsla sen kom jag på att just det ☝️ vi är inte klara än ❤️ vi har en skatt till som ska se världen. Skulle hon vända sig ? Svar ja 👍 hon vände sig naturligt när Lily kom ut och med hjälp av doktorer och krystarbete så föddes vår andra prinsessa 15:44 alltså bara sex minuter senare ❤️ så vackra, så perfekta ❤️ så underbara ❤️ så efterlängtade ❤️
Sköterskan som varit mitt stöd genom förlossningen frågade om hon fick fota tjejerna och visa pappa och sprang sen ut och visade Fredrik direkt. Leya låg på bröstet hos mig medan Lily behövde lite värme. Sådan lycka ❤️ vilket team vi var ❤️
vilket team vi hade !❤️ Vilka hjältar som stått beredda för en tvilling förlossning sen klockan halv två på natten, vilket stöd. Evigt tacksam till dessa hjältar.
När vi äntligen fick komma tillbaka till rummet fick jag se nåt av det finaste jag sett Fredriks första möte med våra döttrar ❤️ och vår son fick bilder på sina systrar ❤️ två dagar stannade vi på BB. Med massa support och beundran för våra tjejer fick vi äntligen se alla våra barn tillsammans ❤️ tack vare covid fick inte Lukas hälsa på tjejerna på sjukhuset 😕 endast jag och Fredrik fick vara där. Och inte ens Fredrik hela tiden utan bara några timmar per dag. Så jag och tjejerna längtade verkligen hem❤️
Så tacksam för hela den här resan, allt stöd, alla kontroller, alla människor vi haft som stöd , vilken sjukvård !
Vilken trygg känsla i alla fall vi hade.
Nu börjar nästa resa att få se alla våra barn växa och utvecklas ❤️ så lyckligt lottade vi är !
Så tjejer… Lily och Leya den här berättelsen är till er våra älskade döttrar ❤️
Vi Älskar er till månen och tillbaka 🌙❤️ ni kan bli vad ni vill ❤️ vi kommer alltid stötta er i allt ni bestämmer er för att göra. Ni och er storebror är det bästa er pappa och jag någonsin har gjort. Så oändligt med kärlek till er alla tre ❤️ och tjejer ….
Stort grattis på ett- årsdagen ni är enastående ❤️❤️❤️